På kort tid har stuteriet arbetat sig upp från ett mindre antal hästar till det dryga 30-tal ston som nu finns på John Bootsmans och hans fru Annikas ägor. I Holland dominerar Bokos uppfödningar travsporten och faktum är att där visade Bootsman ytterligare en talang, förutom som på senare tid hästuppfödning, tillhörde han det holländska ungdomslandslaget i fotboll och var mycket lovande innan en allvarlig skada stoppade fotbollskarriären.

På Ekerö är det Liz Brandeborn, erfaren hästskötare med bl. a. Stig H Johansson och Sören Nordin som fd. arbetsgivare, som tillsammans med Katri Pethman har huvudansvaret för stuteriverksamheten. Nu under högsäsongen behövs dessutom extra arbetskraft för att hinna med hästarna som alltså är 30-40 till antalet, och då har vi enbart redogjort för stuteriets fölston. Med sina små telningar vid sidan så blir hästarna nära nog dubbelt så många! Hittills i år har det anlänt 23 småstjärnor till världen medan 10 ston fortfarande går i väntans tider. Alla ston övervakas vid fölningarna, det är viktigt att det finns folk på plats som kan ingripa om något går snett.
- Ännu har inget sto lyckats ”lura” oss, skrattar Liz och syftar på en missad fölning. Med våra kontrollmetoder har vi ganska klart för oss om och när de tänker föla. Trots att man övervakar stoet kan förstås ändå något oförutsett inträffa som gör att fölet inte överlever.
- Vi har varit väldigt förskonade från dödsfall här på Boko men i år har tyvärr fyra föl dött, berättar Liz.
I dessa fall handlade det inte om några förlossningskomplikationer eller något som personalen hade kunnat påverka. Ibland kastar ston på grund av virusinfektioner och ibland utan att man finner någon egentlig anledning och någon gång dör föl trots att de är fullgångna och pigga till en början.
- Det är förstås tråkigt men i de allra flesta fall så går allt jättebra och stoet klarar det på egen hand. Vi finns då bara med som en extra resurs och kan hjälpa till att dra ut fölungen vid behov.

När själva fölningen är avklarad inleds ett metodiskt arbete som man skulle kunna säga pågår ända fram till dess att fölen säljs som unghästar och lämnar stuteriet.
Nedan beskriver Liz hur de första dygnen ser ut för en nybliven mor och en potentiell storstjärna på vingliga ben:

Tecken på förestående fölning
”Vi klämmer ur några droppar ur juvret morgon och kväll när det börjar bli närma sig. Första stadiet är ett gulaktigt vatten och sedan blir det klart och klibbigt. Tredje steget är att det blir grått och sedan kommer eventuella vaxproppar och mjölk. Då är det förstås en fråga om timmar! Håller man så här noggrann koll är risken liten att man missar den stora händelsen.”
I fölningsboxen ”Vi finns med, har koll så att inget olyckligt inträffar. Hjälper till att dra ut fölungen om det behövs. Sedan torkar vi fölungen torr, inspekterar mun och torkar ut näsborrarna så att det inte ska finnas något hinder för andningen. Sedan får ungen ett microlax för att hjälpa till med tarmbecket och vi mjölkar ur stoet på 250 ml som vi ger ungen i flaska för att vara säker på att de snabbt får i sig den livsviktiga råmjölken. Så gör vi med alla.”

Den första dagen
”Oftast fölar stona på natten och dagen därpå tillbringar mamma och föl inne. Stoet motioneras dock 5-10 min på morgonen och på eftermiddagen för att tömma livmodern ordentligt. Det är en åtgärd som fortsätter några dagar. Det här är också ett utmärkt tillfälle att hantera fölungen som är kvar inne i boxen. Vi sätter grimma på den, stryker den över hela kroppen; huvud, nos, svans och benen. Sedan leder vi den runt i den stora fölningsboxen. Först provar man att leda den ”som vanligt” med en hand på halsen men går inte det lägger vi en arm eller ett band runt baken och då går alla fram.”

Andra dagen
”Mamma är ute och springer liksom första dagen och fölet hanteras på precis samma sätt som dag 1 men här på andra dagen brukar vi vara två personer och hjälpas åt att lyfta benen. Är vädret fint så går både sto och föl ut i en rasthage ett par timmar. Denna dag ges också plasma (blod) från en provhingst här på stuteriet intravenöst till fölungen under överinseende av veterinär.”
Varför denna åtgärd?
”För att immunförsvaret ska få en skjuts. Kanske behövs det inte men vi tycker att fölungarna blir starkare och piggare. Det är förstås svårt att avgöra om det har någon verklig effekt. Tiden gör ju alltid sitt till men så här gör vi i alla fall.”

Tredje dagen
”Mamma motionerar fortfarande ensam ute. Samma hantering som dag 2 av fölungen och är det fint väder så kan de gå ute nästan hela dagen i en liten hage.”

Efter hand utökas utevistelsen. ”Vi brukar göra så att mamman får ”springa” i fyra dagar så att hon blir ordentligt ”ren” (tömmer livmodern reds. anm.). Efter 6-7 dagar brukar de få gå tillsammans med ett annat sto med föl i en mindre hage och efter en dryg vecka så går de i flock på bete om det är sådan årstid.”

Nionde dygnet
”Nu är det dags att kolla stoets fölbrunst. En kontroll med ultraljud görs och är stoet redo så semineras hon. Skulle det bedömas att det är för tidigt så semineras stoet i stället vid den första riktiga brunsten (ca 30 dygn). Med fryst sperma så väntar man alltid till 30 dygn oavsett.”

Sommaren tillbringas idylliskt i flock på stora gröna beten innan det är dags för avvänjning. Fölet får 6 månader tillsammans med mamman och det är lite olika hur avvänjningen går till. Oftast blir det en ”pang-bom-avvänjning”.
- Hur vi gör beror mycket på hur grupperna ser ut och vilka möjligheter vi har. Jag vet inte om man märker någon direkt skillnad på ungarna. Det där är ju en smaksak annars, anser Liz.

Under sommaren har man använt sig av sk. creepfeeding, d v s utfodrat fölungarna med kraftfoder i en inhägnad där mammorna inte kommer in. Det har stora fördelar; dels förebygger man svackor i näringsinnehållet som kan uppstå mot sensommaren när betet blir svagare och dels har man sedan en fölunge som är van vid att äta kraftfoder när avvänjningen väl blir ett faktum.
- Unghästarna går tillsammans på lösdrift. Nu har vi börjat binda upp dem på varsin plats när de utfodras. Ifjol var det 19 hingstar som stod uppbundna! En gång per vecka tar vi också in dem i stallet och hanterar dem, lyfter ben och pysslar med dem och ger dem lite müsli. De tycker att det är väldigt trevligt att komma in!, skrattar Liz.

Faktum är att det börjar bli trångt på Boko. Ifjol skickades alla ungston till Holland efter frysmärkningen och hemma fanns alltså de 19 hingstarna. Det är antalet i respektive kön som styr vilka som reser till Holland där Boko Stables har allt som behövs. Nu inför auktionen hanteras unghästarna så mycket som man bara hinner trots att de redan är mycket välhanterade. De longeras, man springer med dem för hand, de borstas, putsas och friseras så att de ska vara i toppskick när de visas upp inför de tilltänkta köparna.
Det är lätt att förstå att vår och sommar är en väldigt hektisk tid för de anställda men under vintern kompenseras Liz och Katri med lite lugnare tempo.
- Det är jämförelsevis lugnt. Då städar vi och fixar, hästarna går ju på lösdrift men ska arbetas med ändå och fölstona ska verkas och pysslas om. De hästar som befinner sig inne är det vanligtvis något fel på.

Har du någon favorit bland de som går upp på Elitauktionen?
- Nja, jag är ingen sån som har några favoriter men exteriört gillar jag Warlord Boko (Spotlite Lobell-Namarra Boko) och Welsa Boko (Pine Chip-Divas Crown) även om de är av lite mindre modell än de övriga, säger Liz.

John Bootsman är väl påläst på blodslinjer och avelshingstar och lägger ned tid på att avelsplanera – att välja rätt hingst till rätt sto är den självklara utgångspunkten. Det är alltså inte bara kommersiella aspekter det handlar om. Bootsman tänker att hingsten i så stor utsträckning som möjligt ska komplettera stoet. Här nedan kommenterar han hur han tänkte när han valde partner till några av de ston som lämnat årets deltagare vid elitauktionen.
(Klicka på aktuell hästs namn så öppnas ett nytt fönster med härstamningen från www.blodbanken.nu!)

64 Walsh Boko (Malabar Circle Ås-Ouiser)
”Ouiser var, innan vi fick henne, betäckt med tunga hingstar som t ex. Tagliabue. Hon är stor och lång och jag ville ha en liten, lätt och kort hingst till henne. Dessa krav uppfyller Malabar Circle Ås. Det fanns väl andra hingstar av mindre kort modell som också var aktuella men Malabar Circle Ås passade bäst då jag förstås också vill ha ett blod som jag tycker passar. Ouiser har redan 2 x Speedy Crown i sig.”

65 Wyatt Boko (Express Lavec-Canny Speed)
”Canny Speed är en väldigt liten häst med ett mycket runt framsteg. Till henne sökte jag något rejält, stort och starkt. Express Lavec är en sådan typ och kompletterar med sin flacka gång. Dessutom har han Speedy Crown i sig vilken enligt mig kompletterar Speedy Somolli bra.”

69 Woodley Boko (Express Ride-B.W.T.Illusion)
”Till Express Ride är jag av uppfattningen att Speedy Somolli-ston passar mycket bra. Speedy Somolli-ston är ofta av mindre modell, har lite hetta och runt steg. Express Ride lämnar högställda hästar, mycket ben, de är lätta i kroppen och han ger ofta flack gång. De blodslinjerna kompletterar varandra mycket bra.”

68 Wicklow Boko (Donerail-Kelsea Boko, finns ej ännu i databas)
”Kelsea Boko var en stor och stark märr. Till henne ville jag ha en liten hingst med speed och gärna med lite Speedy Crown i eftersom han fungerat bra med Somolli (mormorsmor till Kelsea Boko och mor till Speedy Crown-sonen Speedy Somolli reds. anm.). Donerail är liten, ca 155 cm och var väldigt speedig så därför blev han partner till Kelsea.”

70 Warlord Boko (Spotlite Lobell-Namarra Boko)
”Namarra var en väldigt stor (mkh 174 cm och 168 cm redan som 2-åring!) rätt kvadratisk häst med ett långt och ganska flackt steg. Därför valde jag Spotlite Lobell till henne. Av Spotlite, som funkat utmärkt med franskt, kommer hästar av mindre modell med mycket längd i kroppen och ett framsteg mot det runda hållet. Stefan Hultman blev nästan sur på mig. Jag uppfyllde hans önskemål första året och sände Namarra till Pine Chip, men egentligen är han ”fel” till henne – sett till typen. Det är dokumenterat att Pine Chip inte alls funkar på stora ston. Första avkomman, Vanja Boko är alltså efter Pine Chip och ser trots allt fin ut men jag ser det som en chansning som gick hem. Mer tur än bra planerat….Jag valde att ta risken eftersom första fölet undan ett sto ofta brukar bli något mindre.”

-Jag ser det som så att om man väljer att inte lägga ned så mycket tid på att passa in individerna till varandra i avelsarbetet så kommer man att behöva MYCKET tur. Vår strävan är att planera urvalen ganska noggrant och därmed bara vara i behov av LITE tur, för tur - det behöver man alltid i den här sporten, avslutar John Bootsman.

© Jenny Persson